BASSET FAUVE DE BRETAGNE
Rasstandard
Ursprungsland
Frankrike

Andvändningsområde
Drivande hund

FCI-klassifickation
Grupp 6, sektion 1.3
Med arbetsprov

Bakgrund/ändamål
Denna lilla basset har samma egenskaper som den ras den härstammar från, griffon fauve de bretagne.
På 1800-talet var rasen mycket populär i sitt ursprungsområde
Bretagne i Frankrike, men den fick sitt nationella erkännande förstpå 1970-talet.
Rasen har synnerligen goda jaktegenskaper och har vunnit åtskilliga franska jaktprov på kanin, vilket har ökat dess popularitet än mer. I ursprungslandet används den även för jakt på kanin, räv, rådjur och vildsvin.

Helhetsintryck
Basset fauve de bretagne är liten och ger ett substansfullt intryck. Till sättet är den livlig och den är snabb i förhållande till sin storlek. Den är synnerligen energisk och samtidigt mycket härdig.

Uppförande/karaktär
Basset fauve de bretagne är en passionerad jakthund men också
utmärkt som sällskapshund. Den är social, tillgiven och har ett
jämnt temperament.
Som jakthund anpassar den sig lätt till all slags terräng, även svår sådan, och den lämpar sig för jakt på allt slags villebråd. Vid jakt är den modig, smart och envis, vilket gör den mycket effektiv.

Skallpartiet skall vara tämligen långsträckt med markerad nackknöl.

Framifrån sett skall skallen vara svagt välvd och avta i bredd mot
ögonbrynsbågarna, som endast skall vara lätt markerade.

Stopet skall vara något markerat.

Nostryffeln skall vara svart eller mörkt kastanjebrun med vida
näsborrar.
Nospartiet skall vara avsmalnande snarare än kvadratiskt.

Läpparna skall väl täcka underkäken, utan överdrift. Mustascherna skall vara föga utvecklade.

Käkar och tänder skall vara starka och mötas i ett regelbundet och jämnt saxbett. Avsaknad av P1:or accepteras.

De mörkt kastanjebruna ögonen skall varken vara utstående eller
djupt liggande. Bindhinnorna får inte vara synliga. Uttrycket skall
vara livligt.

Öronen skall vara ansatta i nivå med ögonen och knappt nå till
nosspetsen. De skall avslutas i en spets och bäras inåtvridna.

Pälsen
på öronen skall vara slätare och finare än på resten av kroppen.
Halsen skall vara tämligen kort och muskulös.

Ryggen skall vara kort, för att vara hos en hund av bassettyp, ochden skall vara bred. Svankrygg får ej förekomma.

Ländpartiet skall vara brett och muskulöst.

Bröstkorgen skall vara djup och bred med tämligen välvda revben.

Buklinjen skall vara endast lätt uppdragen.

Svansen skall bäras sabelformad. Den skall vara medellång, grov
vid basen och smalna av mot spetsen. I rörelse bärs svansen överrygglinjen och förs regelbundet från sida till sida. Pälsen på svansen kan ha längre grövre pälsstrån.

Frambenen skall ha god benstomme. Framifrån sett skall frambenen vara lodräta eller lätt fransyskt ställda, det senare är dock mindre önskvärt.

Skulderbladen skall vara snedställda och sluta väl an mot bröstkorgen.

Armbågarna skall varken vara utåt- eller inåtvridna.
Framifrån sett skall mellanhänderna vara lodräta eller lätt fransysktställda, det senare är dock mindre önskvärt. Från sidan sett skall de vara lätt vinklade.

Framtassarna skall vara kompakta med slutna, välvda tår och starka
klor. Trampdynorna skall vara kraftiga.

Bakstället skall vara muskulöst. Bakbenen skall vara välställda.

Bakifrån sett skall bakbenen vara parallella och varken tätt eller
brett ställda.

Låren skall vara långa och väl musklade.

Hasorna skall vara lågt ansatta och måttligt vinklade.

Mellanfötterna skall vara lodrätt ställda.

Baktassar, se framtassar.
Rörelserna skall vara livliga.

Huden skall vara tämligen tjock, men smidig, utan löst halsskinn.

Pälsen skall vara mycket sträv, torr och ganska kort. Den skall
aldrig vara ullig eller krusig. Nospartiet får inte vara för kraftigt behårat.

Färgen skall vara från gyllene vetefärg till tegelrött. Några svarta hårstrån i pälsen på ryggen och på öronen tolereras. Ibland förekommer en liten vit fläck på bringan, vilket dock inte är önskvärt.

32 - 38 cm för hanhund och tik.

2 cm avvikelse uppåt kan tolereras för i övrigt utmärkta individer.

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

Uppförande:
- blyghet

Huvud:
- bred, flat skalle
- alltför markerade ögonbrynsbågar
- spetsigt eller kort nosparti; hängande, tjocka läppar
- ljusa ögon
- breda, platt hängande öron

Kropp:
- klen kroppsbyggnad
- ej tillräckligt fast överlinje
- vinthundslikt uppdragen buklinje

Svans:
- snett buren svans

Extremiteter:
- klen benstomme
- platta tassar

Päls:
- gles päls, kort och slät päls, tunn päls eller mjuk päls

- aggressivitet eller extrem skygghet

- avsaknad av rastyp

- under- eller överbett

- mycket ljusa ögon

- helt eller delvis opigmenterad nostryffel, ögon- eller läppkanter

- svansknyck

- krokiga framben

- förekomst av sporrar på bakbenen (sporrar skall inte förekomma hos denna ras)

- lång, ullig päls

- päls som i övrigt avviker från den i standarden beskrivna

- höjd som avviker från den i standarden föreskrivna

- påtaglig invalidiserande defekt; anatomisk missbildning

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg
eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.